Decemberfjäril



I ett ögonblick när luften är kyligt klar föds något ur ingenting.
Omärkligt slutar marken gunga och den svaga men bistra vindilen glider behagligt över kinderna.
Eftermiddagsljuset kastar bleka skuggor, det är kallt, i gråskala och helt lugnt.
Ledtråden som skymtade glider mycket stilla, i ett omärkbart andetag, in bland bomullsbädden,
och är borta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0