Egentid och ledighet

En alert och klättergalen ettåring, en nyfiken och testande fyraåring, en härlig bonusdotter,en heltidsarbetande och lugn man, ett hus med förbättringsbehov, fina vänner och ett härligt fotbollslag. Det är mitt liv just nu, allt i en mix i rasande fart. Och så egentid förstås, egentid... Det är sannerligen ett begrepp som tyder på småbarnsliv, om någon pratar om egentid så vet ni, barn, för lite sömn, många kramar, många pussar, mängder med kaotiska måltider, otaliga blöjbyten, ett och annat trots, till synes oprovocerade bryt och ett ständigt lyssnande. 
Har läst gamla dagböcker och där står väldigt lite om egentid, förstås inte, egentid var ju normaltillståndet.
Nu är toabesök uppskattad egentid, så det blev:) 

Många bloggare skriver om livet med barn, om hur vardagen flyter på, jag tänker: "Herregud, har de inget annat att skriva om?!". Men nej, vi har inte så mycket mer, den mikroskopiska toalettegentiden föder sällan djupare funderingar. Förhoppningsvis har inte legobitar olämpligt skickats genom luften på andra sidan dörren och förhoppningsvis är den vita väggen fortfarande vit, man vet aldrig men man lyssnar, lyssnar efter signalen som innebär att man har lite att göra. 

För att göra, det har man... Men vår sanslösa lycka, villkorslösa kärlek och självklara omsorg om dessa små mirakel gör att tillvaron benämns "mammaledighet/pappaledighet". Det kanske viktigaste jobbet vi gör kallas för ledighet... Okej det är bara en benämning men jag vägrar. Jag jobbar som mamma och jag jobbar hårt, utan rast och övertid dagligen. För att inte tala om all Ob-tid... Arbetsplatsen är den bästa tänkbara och barnen är givetvis gudomliga men det är onekligen ett slit. Men jag tänker att hårt jobb lönar sig och att mina små gossar kommer bli små mönstrelever så småningom...:) Eller hur? Ett halvår senare är jag återigen förvärvsarbetande, "ledigheten" gick i ett rasande tempo. Egentiden vid toalettbesök är ett minne blott när 1 1/2-åringen når dörrhandtaget och dundrar in med sin bobby car... Men jisses va livet är underbart på riktigt!





 

Trackback
RSS 2.0