Platser med ro

I livet möter jag ibland situationer där jag vill stanna, där det hade varit värt hur mycket som helst att få bli kvar en stund, att få stanna tiden och bara andas lite mer. Ni vet, när det är sådär att själen bara är lycklig, när man inte funderar på tusen andra saker utan skänker hjärnan lite vila. När lukter smakar och synintryck blir ljudliga.

Jag tänker inte på de stunder då man drabbas av totalt glädjefnatt, de stunderna är sköna men jag hade inte velat bli kvar i dem speciellt länge, det hade varit påfrestande. Glädjen är just glädje för att den kommer så intensivt och tar över oss för ett tag, glädje kräver energi samtidigt som den ger. Nej, jag tänker på de stunder som skänker ro. När jag uppskattar livet för att det är och för vad det är och inte för vad jag vill att det ska bli. 

Oftast kommer stunderna där själen vill bygga bo utan att jag på förhand vet att de ska komma, men ibland vet jag. Och att veta är skönt, det skänker mig ro. Nu vet jag att nästa helg kommer skänka mig ro, bokmässan är en upplevelse att stanna i, att andas, att låta sig omslutas av och att bli kvar i en stund...  

Livet är nu. 


Kommentarer
Postat av: moderen

Darling, jag förstår så väl vad du menar. Det gläder mig att du känner de stunderna av ro, för att få uppleva dom måste man ha en kontakt med sitt inre, och även våga ha kontakt med sitt inre.

Det kan skänka en ro men även ibland spänning och förvåning. Även lyckan kan ha sin boning där.

Jag tror det är så viktigt för oss alla att våga stanna upp i ögonblick i livet och bara sjunka in i det. Våga släppa fram tankar och känslor och sedan kanske släppa en del och jobba vidare med andra. Vi rusar alltför ofta bara förbi. Ibland kan det vara det lättaste och kanske nödvändigt, men i längden fungerar det inte.



Visst håller jag med dig om att glädjefnatten tar energi, men dom ger mig fantastiskt mycket. Så jag gillar dom. Känslan av glädje som bubblar i hela kroppen och gör mig rusig. Vilken ynnest att få uppleva detta. Jag blir då så tacksam mot livet.

PS ser dig gärna på bokmässan DS

2009-09-16 @ 21:59:53
Postat av: Dotteren

Mamma du är grym, det är du som har lärt mig att våga känna både glädje och sorg, att lita på känslan och ha kontakt med mitt inre. Love You!

2009-09-17 @ 15:13:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0