På pryo
Och jag lyckades, gick med honom i vattenpölarna och njöt av hans kittlande skratt när vattnet stänkte kring fötterna. Det är nyttigt att försöka vara 21 månader med 6 vattenpölar framför sig och vattentäta skor... Det är svårt också, svårt att bara vara "här och nu". Jag kunde när jag var yngre men som vuxen är tanken ofta "sedan" eller "imorgon".
Är glad över att jag pryade idag, det var skönt, lovar mig själv att helhjärtat prya oftare i hans liv. Jag har mycket att lära och mycket glädje att upptäcka, i vattenpölar, i några stenar, i vinden som viner och i synen av en häst.
Det är det lilla i livet som gör det stort.
Grymt! Så ska livet vara!
Darling.
Jag blir så glad och rörd när jag läser dina tankar för dagen. Kärleken till ett barn och att vilja delta med hela sin själ och kropp i detta underverk är helt underbart och jag ser att du förstår och gör detta. Att vara närvarande i nuet är underbart men ack så svårt ibland när kraven utifrån pockar på. Jag är så glad att du lyckas med detta. Just det där med att vara här och nu och förstå att det här med att vara här och nu är det viktiga i livet, eller som Karin Boye så klokt skrev; det är vägen som är mödan värd. Det lär man sig av barnen när de är små som exempel när jag vill till affären för att handla och går med mina barn. Jag tänker på målet; affären, medan mina barn ser stenen på vägkanten , biet i blomman, masken i gräset, vattenpölen på vägen och vill stanna och utforska detta. Då tror jag det är viktigt att stanna upp och fundera innan jag skyndar på barnen. Vad är vikigt? Målet eller vägen? Barnens behov eller mitt? Olika svar olika gånger, men reflektionen är viktig. Och att få en någorlunda jämvikt i det hela.
Sedan en liten fråga. När mina underverk och livskärlekar växer upp och nu är 25 och 27 år och jag fortfarande vill vara med dom och hoppa i vattenpölar, hur gör jag då??
Love
