God morgon
I samma stund som vissheten om livets förgänglighet flyttade in med sitt tunga vemod blev andetagen djupa, ju mer luft, desto mer liv. Från överallt sänktes en uppmaning. Ta vara på livet, ta vara på luften, andas in själslighet, andas ut hat - fyll lungorna, använd livet, i varje vindpust, i varje grå morgon, i varje fallen tår, i varje leende. Med döden i hasorna förlöses kraften i stegen. Att färden så här långt fortskridit med det mesta intakt gör varje nytt steg till ett riskfyllt moment, ödesmättat...
Och jag vet inte när, tiden är både min bundsförvant och min lömskaste fiende och rädsla. Allt är ditt och allt skall tagas från dig. Min största gåva, min största kärlek - idag är allt bra, om morgondagen hörs inget viska. Ofrånkomligt är, en dag kommer inget bli som förut mer. Men vet blommorna när hösten närmar sig? Känner snögubben våren nalkas?
Varje gryende morgon fylls mitt bröst med närvaro, jag får inte gå miste om livet, jag måste andas djupt, slösa med min oförstörda kärlek till det som möter mig, jag måste just idag förstå att den här dagen är hela mitt liv, med det får jag inte misslyckas.
Och jag vet inte när, tiden är både min bundsförvant och min lömskaste fiende och rädsla. Allt är ditt och allt skall tagas från dig. Min största gåva, min största kärlek - idag är allt bra, om morgondagen hörs inget viska. Ofrånkomligt är, en dag kommer inget bli som förut mer. Men vet blommorna när hösten närmar sig? Känner snögubben våren nalkas?
Varje gryende morgon fylls mitt bröst med närvaro, jag får inte gå miste om livet, jag måste andas djupt, slösa med min oförstörda kärlek till det som möter mig, jag måste just idag förstå att den här dagen är hela mitt liv, med det får jag inte misslyckas.
Kommentarer
Trackback
