Vikten av att tänka längre
Det finns inte så många saker i vardagen som får mig att bli så där ettrigt arg, men det finns några. En av dessa saker, och nog den som har den främsta förmågan att få det att bli svart i ögonen, ska ni få ta del av nu. Är ni en av syndarna så läs, ta åt er och gör inte om det! Går ni utan skuld så läs detta i förebyggande syfte...:-)
Plats: Affären, fredag eftermiddag.
Parkeringen är, eftersom alla svenssons ska köpa något gott till sitt fredagsmys, i det närmaste full. Ni vet hur det ser ut, bilar och folk och vagnar och ett allmänt kaos som ändå är rätt behärskat eftersom folk inte har någon lust att hetsa upp sig nu när det äntligen blivit fredag eftermiddag. Helgen hägrar.
Det som stör i denna annars ganska treliga miljö är det som utspelar sig kring ett par speciella platser på parkeringen. Nämligen de så kallade familjeparkeringarna. Ni vet, inte handikappsplatserna utan de med en familj ritad i rutan.
Tydligen så har vissa svårt att tolka denna teckning, överföra bilden till betydelse och få hjärnan att registrera att "nä, där ska nog inte jag parkera eftersom jag inte har några barn i bilen". Snarare verkar dessa personer tycka att de är smarta som tar den närmaste platsen när ingen annan gör det. Efter att en gång kommit i dispyt med en kvinna i 55-årsåldern som käckt parkerade på "familjeplatsen" för att slippa kånka sitt lilla fina paket från fiskbilen mer än 20 meter, slänger jag nu ett extra öga på de som parkerar på dessa speciellt avsedda platser. Och jag blir FÖRBANNAD!!!
Där ställer sig finklädda, chicka, damer och herrar in som ska in och handla lite blommor eller hummer eller vad det kan vara, närmast ingången, medan barnfamiljen, pappan eller mamman som hämtat barnen på förskolan, ska behöva korsa en livligt trafikerad parkeringsplats med en överfull vagn och en treåring och en femåring utan trafikvett. Tillåt mig att reagera!
Jag hoppas, att de LATA och SJÄLVGODA (oftast medelålders enligt min helt ovetenskapliga pilotstudie) som felparkerar, helt enkelt inte tänker på de konsekvenser som deras högst nonchalanta beteende innebär. Nämligen, i bästa fall, sönderstressade småbarnsföräldrar som är livrädda för att deras barn ska kuta iväg bland bilarna, i sämsta fall en allvarlig olycka.
Så låt var sak ha sin plats och lämna rutorna med familjebilder i till dem som de är avsedda för!
Auf wiedersehen
haahhaha, klockrent :)
underbart
Håller med du, bästa Frida!
Kram