lagtochhogt

Ägnar dagen åt minnen, minnen från en tio år lång vänskap som utan mening tog slut den 11 april i år. Den akuta sorgen är över, tårarna har torkat, men det blir aldrig mer som det var. 
När sorgen övergår i saknad blir den värre att handskas med, jag har svårt att hitta kanaler ut för saknaden, Sorgen ventilerades i tårar och förtvivlade stunder, men saknaden, vad gör man med den? 

Vi kramade varandra så mycket den sista tiden, kröp ihop i din smala sjukhussäng, grät, skrattade och var bara tysta. Ibland var döden otäckt närvarande, ibland lyckades vi få den att stå och skämmas i ett hörn, långt bort från oss.
Du skulle få en fin sommar, få möjlighet att göra saker du önskade och vi hoppades att du skulle orka. Vi skulle äta räkmacka på Heaven.

Onsdag åttonde april låg du på en fyra-sal, det tyckte du inte om, du ville ha sal 8, ditt egna rum. Vi tryckte som vanligt i sängen och tittade på klänningar i en tidining, du såg fram emot att gå på bröllop i Holland i augusti, du hade precis träffat det blivande brudparet och var så glad för det. Vi ratade de flesta klänningar eftersom de var gjorda för flickor som aldrig tränat fotboll och som aldrig passat i en A-kupa. Vi fnissade som småflickor.
Vi var ledsna också, du hade vatten i lungorna och det var tungt att andas. Dock väntade en operation som skulle avlägsna den eländiga vätskan.
Jag berättade att jag, efter lång tvekan, bestämt mig för att åka med på träningslägret till Danmark, inte hela men fredag-söndag. Du sa: "Bra, annars hade jag betalat biljetten för dig, klart du ska med!". Den kommentaren gladde mig redan då, men är nu i efterhand ovärdelig. Tack, underbara du!

Under eftermiddagen fick du flytta till ditt rum, sal 8, och vi fick våfflor som blivit över och A kom också och vi satt och pratade och det var som vanligt, men ändå så fjärran.
Sen behövde du rullas iväg, vattnet skulle bort, äntligen. Vi kramades hej då och vinkade när hissdörrarna stängdes och du åkte uppåt.

Tre dagar senare, 11 april, påskafton, i Hirtshals i Danmark, kom telefonsamtalet från K: "Kom hem, det handlar om timmar".
Allt blev svart, jag var ensam i rummet, sprang ut, såg AK föna håret och brast fullständigt. Sedan följde några timmar där jag kände att allt gjordes för mig, alla var fantastiska, den värmen och stöttningen jag fick av er då, ni vet vilka ni är, kommer jag aldrig någonsin glömma. Djupt tacksam.

Jag hann inte, livet rann ur dig innan båten nådde hamn, jag gick ut på däck, minns att det blåste, såg en fågel, grät som ett barn och såg upp mot oändligheten. Var du där? 

Du hade sett fram emot invigningen av nya "Gamla Ullevi", Blåvitt skulle spela, du och K hade säsongsbiljetter. Allt var ordnat, det fanns specialplats för dig om du inte skulle orka gå upp på läktaren. I halvlek på matchen, som Blåvitt vann överlägset, förenades du med de riktiga änglarna och jag tror du tog en sväng över arenan innan du flög vidare.

Avskedet var oerhört jobbigt, väldigt fint, fyllt av tårar av förtvivlan men också av tacksamhet. Du är den finaste ängeln jag sett.

Idag är din födelsedag, din 35-årsdag och jag hade så mycket mer gärna firat den med dig än med minnen. Glömmer dig aldrig min "storasyster".

Förra sommaren var vi på Kajskjul 8 och lyssnade på Sofia Karlsson, jag var där i somras också, köpte hennes nya skiva och där var den, din sång. 

All kärlek och varma kosmiska kramar till dig, saknar dig så.

Du kommer aldrig mer tillbaka
och ingen vet vart du gått.
Så gärna skulle jag velat resa
dit du farit om jag förmått
att ge dig nånting på vägen
hålla din hand, säga ditt namn,
och visa dig vart du ska gå
där på andra sidan
där på andra sidan
dit jag inte kan gå.

När du går där på saliga ängar,
för de är saliga det vill jag tro.
Kan du höra mig då när jag sjunger
där du vilar vi sorglöst bo,
jag vill ge dig nånting på vägen,
hålla din hand, säga ditt namn,
och visa dig vart du ska gå
där på andra sidan
där på andra sidan
dit jag inte kan gå.

Och om jag var en fågel
skulle jag flyga högt över taken,
lämna marken, lämna träden
och ge mig själv åt vindarna.
Ja om jag var en fågel skulle jag
flyga längs dina stränder,
var jag vågen i din bränning
var jag solen i ditt bröst
där på andra sidan
där på andra sidan
dit jag inte kan gå.

Andra sidan av Sofia Karlsson