lagtochhogt

Det är som att gå i en färgsprakande blomsterträdgård med det mest varierande utbudet av växter. Det är att varje dag bära en genomtänkt plan om vad som ska göras för att prakten i mångfalden ska behållas. Största hänsyn måste tas till de olika blommornas behov och förutsättningar. Julstjärnan bör aktas noga för köld men stå ljust, kaktusen kräver ett visst avstånd men unik behandling eftersom taggarna inte alltid skyddar en hård växt, amaryllisen är lurig då den vid för rikligt vattnande växer för fort, varsam vattning är avgörande för att den ska växa stadigt och blomma kraftfullt. Arbetet att sköta blommorna är en konstart, den kräver kännedom om varje planta och fingertoppskänsla för näringstillförsel, bevattning och omsorg. Den kraftiga, doftande och sköna hyacinten ser stark ut, men på grund av sin praktfulla blomning blir den ibland för tung för sig själv och då gäller det att stå redo med en liten stöttande pinne. Helt diskret och inte för synlig för betraktaren, men hyacinten känner den och står stadigare i sin blom. I trädgården trivs också vissa blommor bättre bredvid varandra än andra, i rätt sällskap växer de bättre, får grönare blad och en annan lyster, placeringen av blommorna är viktig.

När du går där ska du också bevaka temperaturen, inte för varmt och inte för kallt, i en blomsterträdgård är det omöjligt att hålla en perfekt temperatur eftersom de olika blommorna föredrar olika nivåer på Celsiusskalan. Att hitta rätt balans är en ständig strävan. Det händer att vissa växter stannar av i blom eller börjar sloka. Vid dessa tillfällen ägnar du mycket kraft och tid på att försöka få dessa växter att repa mod, de får inte vissna utan du försöker med extra näring, omsorg, fler pinnar och optimerad temperatur få dessa på banan igen. Förhoppningsvis lyckas du men finner då att de övriga blommorna varit utan din hand en stund, du behöver jobba ikapp. Att du är trött förtränger du och jobbar istället lite mer och snabbare för att du vet hur fantastiskt det är att se varje växt få knopp och blomma, du månar mycket om dem alla och vill ge de bästa förutsättningarna. Du lyckas och misslyckas.
Det är som att varje dag gå i en unikt härlig färgsprakande blomsterträdgård och försöka räcka till för varje liten växt.

Nu är alla växter i hemmamiljö på heltid i ett par veckor. Jag hoppas att de alla får möjlighet att vila upp sig och suga upp mycket näring och energi. Själv ska jag göra mitt yttersta för att vårda blomman jag fick med mig hem på allra bästa sätt.



Mångfalden i blomsterträdgården är det som gör den så vacker!

De svarta guldet gurglar ner i kannan. Gift och juice sen går starten. Alarmet ljuder men solen snoozar. Trampar på Pruseluskan (plastfiguren som barnet lekt med) och känner mig som Pippi.

Vinterns bistra ansikte speglas i glasrutorna. Dragen är klädsamt vindpinade. Nordan sveper sina armar genom tätningslisterna. En Overture av Bach tar emot på insidan. Under livmodersfilten klingar preludiet ut.

Kylslaget välkomnar dagen oss, under fötterna knastrar gruset. Det är onsdag och gatlamporna har överlevt natten. Jag bär min väska, den är lätt, jullovet närmar sig. Skolan stänger, barn och ungdomar borde alla mötas av värme. Stjärnorna viskar, sprid ljuset.

Orden lyfter ur texten och skriver i vitt på det svarta arket. Blottlägger och sjunger tyst en hymn, bortom frågorna. De kulörta gemen markerar var färgen bör kunna utvinnas ur gråskalan. På min arm, barnet, i vars ögon hela regnbågen speglas.

Liten men stor, med ryggen mot Sankta Lucia. Rutschkanan – en egen scen, ett eget uppträde… ”Jag vill inte! Jag ska sitta här!” Rörelserna satt, texterna likaså. Pepparkakan med hatten på sned räds inte att ta ton, sångerna är hans egna.

I ett ögonblick när luften är kyligt klar föds något ur ingenting.
Omärkligt slutar marken gunga och den svaga men bistra vindilen glider behagligt över kinderna.
Eftermiddagsljuset kastar bleka skuggor, det är kallt, i gråskala och helt lugnt.
Ledtråden som skymtade glider mycket stilla, i ett omärkbart andetag, in bland bomullsbädden,
och är borta.