Att vara en tratt
Det är så härligt att vandra på jorden, att bara gå, gå och gå och gå. Titta på saker, lära sig saker, träffa nya människor och nya stigar, känna att man är på väg. Där går man och berikar sig själv och utvecklas, lite som Simba på stocken i Lejonkungen, "Vänta, snart är det jag som är kung!". Väldigt glatt och soligt allting - hakuna matata.
Simba får tid, växer i lugn takt, möter Timon och Pumba och förhåller sig. Här går man fram på stocken själv, växer, blir äldre, håller huvudet högt. Mitt i promenaden kastar sig en massa andra djur fram, med andra förslag på hur allt ska lösas. Stocken delar sig, den delar upp sig i arton olika små vingliga grenar att gå på. Jaha - vilken då? Alla funkar men leder till olika platser... Olika djur står och dansar i slutet på vägarna, zebror, tigrar, giraffer, ugglor, papegojor och apor. Spännande allihop. Då är det ju så oerhört opraktiskt att vara nyfiken på alla - och inte kunna välja... Apan är spännande, tigern lockande och ugglan mystisk. Simba simply want them all. Stort misstag - det blir ingen framgång av det, välj för tusan!! Vill, tror och tar ett steg mot apan, ångrar sig, kan inte gå miste om tigern, backar och går rakt fram. Utan riktning, utan gren, bara rakt fram... Vill allt - blir ingen - Simba ledsen. Fram hoppar Timon, denna befriande surikat...tack Timon, fina lilla surikat - hakuna matata. Och så Pumba - det finns plats för värme - alltid - åt alla - för alla.
Simba, Timon och Pumba - snart lämnar de huvudstaden för nya äventyr, med stor nyfikenhet på olika vilda djur. Vilket ska de tämja först? Att välja blir svårt men "Vänta, snart är det jag som är kung!" ;-)
Tillägg: Detta var en metafor för undervisningstekniker och fokuspunkter i skolan - inte om avgörande privata val i livet...kan vara bra att veta...:-)
Simba får tid, växer i lugn takt, möter Timon och Pumba och förhåller sig. Här går man fram på stocken själv, växer, blir äldre, håller huvudet högt. Mitt i promenaden kastar sig en massa andra djur fram, med andra förslag på hur allt ska lösas. Stocken delar sig, den delar upp sig i arton olika små vingliga grenar att gå på. Jaha - vilken då? Alla funkar men leder till olika platser... Olika djur står och dansar i slutet på vägarna, zebror, tigrar, giraffer, ugglor, papegojor och apor. Spännande allihop. Då är det ju så oerhört opraktiskt att vara nyfiken på alla - och inte kunna välja... Apan är spännande, tigern lockande och ugglan mystisk. Simba simply want them all. Stort misstag - det blir ingen framgång av det, välj för tusan!! Vill, tror och tar ett steg mot apan, ångrar sig, kan inte gå miste om tigern, backar och går rakt fram. Utan riktning, utan gren, bara rakt fram... Vill allt - blir ingen - Simba ledsen. Fram hoppar Timon, denna befriande surikat...tack Timon, fina lilla surikat - hakuna matata. Och så Pumba - det finns plats för värme - alltid - åt alla - för alla.
Simba, Timon och Pumba - snart lämnar de huvudstaden för nya äventyr, med stor nyfikenhet på olika vilda djur. Vilket ska de tämja först? Att välja blir svårt men "Vänta, snart är det jag som är kung!" ;-)
Tillägg: Detta var en metafor för undervisningstekniker och fokuspunkter i skolan - inte om avgörande privata val i livet...kan vara bra att veta...:-)
