Två sidor av samma mynt?
Solen värmde juniluften och morgonen igår var sådär lovande som vissa arla timmar kan vara. Några harmoniska timmar senare stod vi på huvudet i jordgubbslandet, det var torrt, det var stora bär, det var varmt och det fanns så mycket att alla förväntansfulla plockare lätt kunde fylla sina framrotade plastbunkar och spänner. Det var nästan löjligt optimerat, idyllen underbart närvarande. Stora lillkillens urtvättade lingonsyltspann blev full och behövdes tömmas. "Mera mamma, mera mamma!" tjoade han. Sen, uppenbarelsen, man får norpa bär och äta, barnaögonens oslagbara uttryck av lycka. Jordgubbar i ansikte, jordgubbar på händer, mellan tårna och på ögonfransarna. Om man lyssnade noga kunde man förnimma signaturmelodin till Sommar i P1. Alltså stanna tiden någon, låt mig stanna här, i bubblan av sommar och kärlek.
"Här är ju bara ris!", någon gjorde en rispa i kristallen. "De här pinnarna är ju ett skämt, här måste redan vara plockat", jag vände på huvudet. Gumma och gubbe måste ha hamnat utanför sommartavlans ram. "De är ju inte mogna!", deras besvikelse var stor. "Titta här, övermogna bär och så mycket ris!", stackare tänkte jag, stackars er som måste gå i ett soldränkt jordgubbsland i ett fredligt land, det kan inte vara lätt. "Så ojämt det är mellan raderna, man kan ju inte gå!", det också. Sen gjorde de det, det som ingen annan vågar göra, de gjorde det förbjudna, de bytte rad! Ja, ni läste rätt, de bytte rad! Det får man inte göra, det är nästan så bilan kommer nerflygandes bara man sneglar på grannens ibland lite rödare, lite större och lite saftigare bär. Så vad jag gladde mig när det visade sig att gräset inte var grönare på andra sidan, gummas och gubbes stöldrad var lika risig som den övergivna. Eller lika fin och full av stora röda solmogna jordgubbar, det beror på hur man ser det.
Snart lämnade gumma och gubbe den tavla de aldrig lyckades bli en del av, idyllen de inte hittade dörren till.
Blev lättad när de gick, slipade bort rispan i kristallen och slöt mig i bubblan igen. Men samtidigt tänkte jag att jag borde gått fram till dem, gått fram till dem och sagt att det är för dåligt att inte gångarna mellan raderna är asfalterade, plantorna rensade och upphöjda till plockvänlig höjd och bären utmärkta, rensade och lagom mogna.
Men förmodligen hade de bara hållt med mig så det kanske var bra att jag lät bli.
Glad sommar på er!
"Här är ju bara ris!", någon gjorde en rispa i kristallen. "De här pinnarna är ju ett skämt, här måste redan vara plockat", jag vände på huvudet. Gumma och gubbe måste ha hamnat utanför sommartavlans ram. "De är ju inte mogna!", deras besvikelse var stor. "Titta här, övermogna bär och så mycket ris!", stackare tänkte jag, stackars er som måste gå i ett soldränkt jordgubbsland i ett fredligt land, det kan inte vara lätt. "Så ojämt det är mellan raderna, man kan ju inte gå!", det också. Sen gjorde de det, det som ingen annan vågar göra, de gjorde det förbjudna, de bytte rad! Ja, ni läste rätt, de bytte rad! Det får man inte göra, det är nästan så bilan kommer nerflygandes bara man sneglar på grannens ibland lite rödare, lite större och lite saftigare bär. Så vad jag gladde mig när det visade sig att gräset inte var grönare på andra sidan, gummas och gubbes stöldrad var lika risig som den övergivna. Eller lika fin och full av stora röda solmogna jordgubbar, det beror på hur man ser det.
Snart lämnade gumma och gubbe den tavla de aldrig lyckades bli en del av, idyllen de inte hittade dörren till.
Blev lättad när de gick, slipade bort rispan i kristallen och slöt mig i bubblan igen. Men samtidigt tänkte jag att jag borde gått fram till dem, gått fram till dem och sagt att det är för dåligt att inte gångarna mellan raderna är asfalterade, plantorna rensade och upphöjda till plockvänlig höjd och bären utmärkta, rensade och lagom mogna.
Men förmodligen hade de bara hållt med mig så det kanske var bra att jag lät bli.
Glad sommar på er!
